Medaljer och Svarte Petter
Skolans heder
Vår plikt
Idag var det återigen dags att iföra sig skolans stoltaste mundering, Stagneliusskolans matchställ. Med rak rygg, fast blick och klister på händerna gick vi ut med ett mål framför ögonen, skolans ära.
Handboll...
I första matchen så manövrerades Åkrahäll ut ur leken.
Erik Sohlström kliver in avgör matchen med sitt 14-11 mål som blev slutsiffran.
Men i den här matchen var fortfarande delar av det tunga artilleriet ännu inte anlänt och Stagg fick klara sig med endast en avbytare på bänken, i form av Prins Persson.
Förstärkningarna anlände till matchen mot Lars Kagg.
Matchen kom mest att likna en katt och råtta lek.
Från nio meters linjen styrde Alexander Modig. Hans spänst, blick och spelfördelning gjorde honom till lagets härförare, vår egen "Alexander den store". Tillsammans med Erik Sohlström hade han turneringens sexigaste spelstil.
Men vi var ett lag med många hjältar den här dagen...
I finalen så hamnade vi ett snöpligt underläge. Vi jagade hela matchen... och kom ikapp.
Med blotta minuten kvar så stänker Peter Sjögren in kvitteringen, 13-13.
Finalen slutade sedan 14-13 och vi kunde åka hem med medalj runt halsen!
På medaljen stod det:
DESS FRAMTID
hehe, ja ibland undrar hur man den ser ut egentligen...
/ Sportbladet
Men det största under dagen var inte sporten, det var "Svarte Petter". Han var en sån där person som man bara tror finns i filmens värld.
"Svarte Petter" var stor, kägelformad, han kom från landet och han drack inte vatten ur någon flaska.
Han hade med sig en hel dunk...
När han först gick ut på planen och greppade en boll så utbrast han:
- Dom här känns ju som tennisbollar!
Senare under matchen tilldelas han en utvisning efter att tacklat ner en motspelare, och han skanderar:
- Dom är ju såhär små, jag trampar ner dom!
Svarte Petter är en vardagshjälte, en sån där som får en att känna
att det inte spelar någon roll om livet har mening eller inte!
/Erik Sohlström