livetslotteri

Lundells biografi stal min natt och min sömn.

Idag vaknade jag upp efter blott en timmes försjunken vila. Jag hade feber och han inte äta någon frukost. Men, hockey är hockey...

Idag hade min dag en mening: att åter skänka ära åt skolan.

 Mox kom och hämtade mig halv 8, därefter mötte vi upp en liten men tapper trupp spelare.

Det fanns tekniker, det visste alla, det fanns en fixstjärna, det visste alla, det fanns en stormålvakt, men det visste ingen då...

Väl utanför Nybro Ishall kliver vi ur våra bilar med mediokra förhoppningar. Vi är beredda på att vi kommer att få slå ur underläge...  

Hampus "Carlton Leach" Landegren tänder en cigarett i ett försök att lugna nerverna. Jag är då helt ovetande om att han är mannen jag kommer att få dela rampljuset med ikväll.

"Ingen rök utan eld?"..

Laget vacklar till en början och jag drabbas av materiella problem. Min skridskoskenor är förstörda och min åkning hämmas svårt...

Vi tar oss till final...

Självförtroendet vi byggt upp och tryggheten vissa spelares närvaro bär med sig så får vi vind i ryggen. Hockey godis och idrottskonst vävs nu i ett arbetstempo som skulle få en kinesisk barnfabrik att blekna...

Emil Ågrens expressionistiska spelstil tar sig uttryck i allt, mål, passningar och defensiv briljans...

Anton Welander, en trygg spelare som inte gör någon besviken. Han förlorar inte en enda tekning och skapar något idrottsvärlden inte sett innan, assistshesten...

Axel Nilsson gör sitt jobb i det tysta och är den där killen som behövs i varje lagbygge..

Hampus Landgren är en fantom i målet och efter ett tag tycks hans blotta närvaro psyka spelarna...

Kalle Hallström har planens sexigaste spelstil.  Hans skridsko åkning får honom att flyta som kvicksilver igenom fiendens försvarslinjer...

Max Franzen är lagets stöttepelare och från sin defensiva position är han lagets ryggrad...

Erik Sohlström, han som gav sambahockeyn ett ansikte. Problemet med skridskorna hämmar hans åkning, som annars brukar ses som hans adelsmärke.

Men hockey poeten har fler strängar på sin lyra...

Med ett bedövat sinne plockar han fram två andra. Spelförståelse och teknik...

Med en guldmedalj runt halsen och som turneringens främste målskytt lämnar Erik Sohlström isen... På vägen möts han av en liten kille som storögt ber om hans klubba...

Ännu ett vackert kapitel har skrivits i den idrotts saga som ibland tros vara över, men ständigt tar sig nya dimensioner...



/ Sportbladet