livetslotteri

Idag så sattes det kanske punkt för en av vår tids vackraste fotbolls sagor.

 Sagan började i Kalmar Södras knattelag.. Från och med den dagen så gjorde han sig känd som tämligen ojämn, men hand i hand med ojämnheten fanns hans signum. Han var alltid bäst när det gällde och han kom att bli de stora ögonblickens man...

Målfarlig...

Trots att han tjänstegjorde som målvakt under en stor tid av karriären så lyckades man inte hålla honom ifrån målprotokollet. Folk minns speciellt hur målvaktsdemonen med dem snabba fötterna på egen hand vände en 2-2 match till 3-2 seger med en utspark rakt i fiende buren..

I den korta men intensiva karriärstoppen i det anrika FCKH skrev han för evigt in sig och sin högerfot i klubbens historia..

Sedan gick det utför och folk trodde att karriären var över.

Avdankad stjärna viskade folk, och även om farten och finessen i spelet inte var av gamla dagars mått så var platsen i Läroverkets DM-lag inte någon större skräll.

Gamla trötta ben kompenserade han ut med det som många påstår faktiskt var den största gåvan, ledaregenskaperna. En briljant assist i det första bytet fick folk att förstå att magin fanns kvar.

Men alla sagor har ett slut. Och dem största sagorna har också lyckliga slut...

Trots svåra skadeproblem var platsen i CIS Trophy lika självklar som utgången av själva mästerskapet. Laget valde att spara försiktigt på krutet. Men i finalen kom det som publiken väntat på under hela turneringen...

När han sedan tack vare sitt skadade knä fick gå av planen möttes han av publikens

ovationer.. Det var rörande... Det var idrott när den är som vackrast..

När han sedan lyfte segerpokalen mot skyn knöts säcken ihop och sagan hade nått sitt slut.

Sagor tar slut, men legender lever för evigt...

En journalist uttryckte det:

...hans karriär kan liknas vid en regnbåge. Färgsprakande och med en uppgång som gick till skyarna, för att sedan dala. Men vid dess slut så väntade en skatt...

/ .....

John Blund är på ingång..

Han ska snart lägga sig och drömma sig bort till bengaler, jubel och klassiska arenor .

För imorgon kommer Kalmars svar på George Best att åter beträda en fotbollsplan. Han som inledde en helt nybildad förenings målskytte med ett äkta hattrick. Något varken Pelé eller Maradona lyckades med under sina jämförbara karriärer..

Sedan hände något..

Han hade mer att ge, en talang som gick förlorad säger många. Kvinnorna och festerna tog över säger vissa... Talangerna var större på annat håll säger andra..

Han sa själv en gång..  

Jag älskade fotbollen men frågade mig ofta om det var mitt öde.

Jag drömde mig helt enkelt bort bland gräset och dem vita linjerna...

Men publiken får vara aktsam för att hoppas på för mycket speltid..

Allt handlar om dem efterhängsna skadorna. Det gäller att hans knä och den magiska högerfoten håller...

Signerat Svanberg

Jag hade lovat i tidigare inlägg att jag idag skulle titta in i min kristallkula och blicka mot framtiden. Det skjuts tyvärr upp till nästkommande inlägg på grund av ämnets omfattning och för att jag inte riktigt har den tiden just nu.

Istället....

Jag har börjat ana nya mönster i blogg världen. Tjejers "mode" och "wannabe-mode" bloggar är ju numera ett välkänt fenomen. Som ett slags svar och en reaktion på detta har även en trend hos killars bloggande blomstrat upp.

"Kritik och diss bloggen" är det nya konceptet och ibland så känns detta också ganska pinsamt(dock ej i närheten av sin ovanstående motpart). Visst det är ett okej koncept men folk dock snöar in sig på och ofta yttrar sig för klumpigt för att de ska få någon rätt effekt.

Tyvärr tänkte jag också följe den pessimistiska strömmen och angripa något den här gången.

Jag ska självklart kompensera detta med att också hylla något i vidkommande inlägg.

Tonårstjejer med äldre pojkvänner.

Så gott som alla har någon gång hört fröken säga - Tjejer mognar tidigare än killar.

(Klassiskt citat) Att tjejer mognare tidigare fysiskt kan man ju inte säga emot. Men fröken menade inte bara de. Och jag funderade ibland på om mognad verkligen var när tjejerna började tjuvröka på rasterna medan killarna fortfarande spelade fotboll och var sig själva.

Apropå detta och mognad. Jag har alltid stört mig något fruktansvärt på killar som skaffar yngre flickvänner och när tjejerna själva inte fattar vad det beror på. (Nu menar jag självklart inte 1-2 års skillnad utan när det börjar närma sig 4 år och uppåt!)

Tjejerna försökte alltid hävda att det var killarna i den egna åldern som var omogna och därför behövde dem äldre killar. Och sedan hade tjejerna någon tro att dom själva var mogna tack vare detta.

1. En tjej som är femton år tar inte steget att hitta en äldre kille och väljer honom. Det är så att han hittar henne, väljer att han vill ha henne och sedan får hon bekräfta om hon vill ha honom.

1. Självklart så skulle en tjugo år gammal kille helst vilja ha en jämngammal flickvän. Väljer han att ha en mycket yngre tjej så är det ju bara för att han inte håller status i sin egen ålder och därför måste flytta ner en division.

1. Tydligen så kan väll fördelarna med en äldre kille (systembolaget och körkort) vara åtråvärda. Det förstår jag med. Men att välja sin kille efter praktiska fördelar är ju bara en lägre form av horeri.

Jag måste bara förtydliga att jag inte menar några få års skillnad utan dem absurda men ack så vanliga fall där nyblivna tonårstjejer i sin mest påverkbara tid i livet blir upplockade av äldre killar som bara är töntar hos sina jämngamla.

Självklart så vet ju jag att det kan finnas kärlek i denna form också. Men hela fenomenet har självklart med ovanstående sak att göra. Därför vill jag ge alla nyblivna högstadietjejer ett råd.

Försök inte hävda er med att ta genvägar i mognaden på detta sätt. Erat akuta mognads-bevis behov är bara destruktivt för er. Det blir så ofta fel.

Håll er till jämngamla killar där ni är på samma nivå och på samma steg i livet. Så kan ni uppleva och utvecklas tillsammans. Det kommer ni senare med facit i hand ha haft större glädje av. Och håll er ifrån dessa patetiska light-pedofiler...

Om någon Lisa_14 som älskar sin Niklas 24 år, eller någon annan inte skulle hålla med mig så skriv gärna en kommentar så kan jag förklara noggrannare för er..


/ Erik Sohlström

Jag tänkte idag behandla två fakta som tillsammans fått mig att komma fram till något som jag vet är en kontroversiell ide. Jag vet inte riktigt själv ens vart jag står i frågan. Men läs och fundera lite o skriv gärna vad ni tycker om tanken...

Faktum 1

Vad är vi mest fascinerade av? Djur eller människor?

Även om jag med ganska stor säkerhet skulle svara människor på den frågan så har jag inget vetenskapligt svar att vända mig till. Just i detta fall så spelar egentligen svaret ingen roll.

De är båda oerhört intressant ämnen. Hur som helst kan vi fastslå att vi är villiga att betala stora pengar till djurparker för att få se exotiska levande djur.

Faktum 2

Att kriminaliteten är kostsam för samhället är inget nytt. Att denna kostsamhet är otroligt omfattande är lika känt de. Målet för varje samhälle har alltid varit att, genom att få bort kriminaliteten, kunna lägga dessa summor på mer produktiva ändamål.

Hur tråkigt det än är så vågar jag med mina snart 12 års skolgång med all säkerhet fastslå att så länge människan existerar så kommer brott existera. Så visst kommer rättsväsendet alltid att jobba i en motvind som aldrig upphör.

Rättsväsendets arbete och utgifter mot tunga brott slutar inte när tex ett mord är uppklarat.

En person som sitter i fängelse är endast samhällsekonomiskt belastande.

Som tidigare nämnt är människor intressanta. I synnerhet fascineras vi alltid av kriminella.

Ju värre och hemskare brott dem begått desto intressantare blir dem. Och i jämförelse med djur som jag nämnde innan leder mördare och våldtäktsmän överlägset över krokodiler och giraffer vad det gäller förstasidor på aftonbladet.

Med dessa konstateranden i ryggen...

Vore det inte en genial sak om staten istället för att öppna djurparker öppnade "Fångparker" där man kunde precis efter samma princip som i djurparkerna kunde gå runt och titta på kända mördare etc.

 Självklart skulle inte små brottslingar vara aktuella då dem inte skulle vara av samma publika intresse, samt att dem också faktiskt har en möjlighet att ändra sig. Men sanningen är att dem värsta förbrytarna och psykopaterna inte kan bli annorlunda.

Jag vet att personligt lidande aldrig kan bytas mot pengar. Men detta skulle vara ett sätt som snubbar som Anders Eklund och kompani på något sätt skulle kunna göra en slags återbetalning till samhället.

Min tanke är alltså något i stil med en statlig utställning av fångar där dem lever på anstalt men samtidigt dagtid kan bevittnas igenom tjockt pansarglas eller liknande.

Skulle detta hålla som affärs idé?

Du kan ju fråga dig själv till exempel. Hade du betalat 80 kr inträde för att gå in på ett ställe där du kunde få se Sveriges 30 största brottslingar, Anders Eklund, Christer Pettersson, lasermannen och rikets övriga psykopatelit live, livs levande och inte bara på någon bild i Aftonbladet? Jag kan svara att jag hade utan tvekan gått och tittat.

Nu vet jag att det låter hemskt att man skulle fascineras och betala pengar för att få se på något sådant. Men ni vet precis som jag att människor fungerar så att man vill se och förfäras.

Hur hemskt det än låter så skulle folk betala för att få bevittna "den där styckmördaren" och se en till synes vanlig person, men som inuti har varit kapabel till ett sådant illdåd. Märkligt.

Men inte på något sätt märkligare än att folk läser om det i en kvällstidning?

Ekonomiskt möjligt?

Självklart så vet jag också att det skulle finnas risker med detta. Säkerheten skulle behöva vara rigorös då allmänheten skulle komma i denna kontakt med dessa personer vilket skulle kunna resultera i attentat mot internerna eller öppna upp för rymningsförsök (dock är chansen att denna typ av brottslingar skulle få hjälp utifrån liten då det risken finns hos ska organiserade brottslingar).

 Att förvara en fånge är inte gratis, men det är det inte att förvara en 6000 kilos elefant heller. Och Kålmården går ju plus...

Fångverksamheten skulle få ett sätt att bli något självförsörjande (självklart långtifrån helt). Detta skulle generera pengar som vi skattebetalare fick behålla istället för att den skall läggas på underhåll av mördare.

För att orientera sig i om detta skulle vara rätt eller fel så ska vi titta på det ur moraliska aspekter också.

Detta är inte humant?

Inhumant skulle folk hävda. Sant skulle jag också säga även om fångarna självklart inte skulle beskådas som cirkusdjur utan under så humana förhållanden som möjligt. Men den inhumanitet som det ändå skulle innebära utövas mot människor som begått dem grövsta brott du kan tänka dig och som står i en evig skuld till den övriga mänskligheten.

Hur humant är en dömd pedofilmördare värd att behandlas?

Vad sänder detta för moraliska signaler?

Det är denna punkt som kan få mig att vända mig mot hela idén. Hela samhällsmoralen skulle antagligen kunna förvridas om något sådant här bedrevs i statens namn. (Just därför har jag alltid varit emot dödstraff. Man vill inte leva under en stat som rättmätigt kan avkräva folk livet.)

Börjar vi nu så kan Sverige vara först med en ny fräsch ide som säkert skulle slå igenom i USA och Japan. Bara att ta patent.

Dock så undrar man hur människosynen skulle kunna förändras om man helt naturligt år 2060 följer med mamma och pappa och tittar på seriemördare bakom pansarglas istället för Lejon och Elefanter?

Fast finns det ens några exotiska djur kvar på jorden år 2060?

Den avslutningen får bli lite av ett för prov på kommande inläggs tema...

Då ska jag göra ett försök att spå in i framtiden..

/ Erik Sohlström

Smakar det så kostar det.

Så dagen präglades till sin helhet av att betala det pris som man betalar för att ha roligt med flaskan i handen. Bakfylla. Men straffet för gårdagens synder försöker jag, och lyckas ofta till viss del, lindra med mina invanda "dagen efter" rutiner.

Vi människor är ju ganska bra på att snirkla runt naturens varningar och indikationer på att någonting inte är bra för oss. Min metod för att snirkla mig runt alkoholens varningstecken, bakfyllan, är - gott sällskap och stark nudelsoppa.

Det sistnämnda köper jag med få undantag på "Tempo". När man går in på den affären så kan man mötas av två saker. Antingen så är det en kvinna i 30 års ålder som hälsar och ler med typiskt asiatisk artighet. Jag misstänker vietnamesisk börd.

Detta är trevligt och det inspirerar mig till att vara lite sådär överdrivet artig tillbaka.

Men oftast sitter inte hon i kassan utan istället en man, lika vietnamesisk han.

Denna man är en mycket dyster gestalt.

Oberoende av vem utav dem som sitter bakom kassan så har jag i alla fall alltid samma rutin när jag kommer in på tempo. Med rak rygg, fast blick och en så ärlig uppsyn jag kan så hälsar jag alltid på personalen först. Detta gör jag för att dem ska känna sig trygga. Dom verkar på något sätt alltid få en känsla av att jag är där för att stjäla.  

Jag går sedan bort mot nudlarna som finns i butikens ena ände, mitt emot mejeriprodukterna. Baserat efter min ekonomi så plockar jag sedan på mig x antal Tom Yum nudel packet.

Sedan så går jag för att betala och är, oberoende av vem utav ovan nämnda som sitter där, helt enkelt så trevlig jag kan. Om kvinnan sitter där så är det för att hon är så trevlig mot mig. Och om det är den dystra mannen så är det ett tappert försök att någon gång få se honom le. Jag har inte lyckats än. Han satt där idag.

Jag lämnade som alltid butiken med en vag känsla av att jag inte hade lyckats.

Man brukar ju säga att le mot någon kan alltid göra deras dag lite bättre. Men denne man får mig att tvivla. Det verkar som om han redan kastat in handduken. Känslan är att han sitter av sina dagar här på jorden, helt utan ambition till att göra någonting speciellt med livet. Men jobbet överger han inte. Det känns som om de ligger djupt rotat i den syd asiatiska mentaliteten. Bra egenskap på många sätt.

Men ibland tror jag att även en medelålders vietnamesisk man kan sakna ett grabbgäng och en stadig lördags fylla!

Nu kanske jag dömde vår vän lite väl mycket på förhand. Men jag bryr mig bara om honom.

Vi får hoppas att han har god karma och kanske föds som en levnadsglad kille söder om järnvägen i nästa liv...

Helgen summerades sedan hemma hos Max över ett parti NHL09.

Vi hade som alltid trevligt. Men ni vet nog vem jag hade unnat att sitta med och bara snacka lite hederlig skit...

Kvällen avslutades sedan med ett samtal från min längste vän. Han förgyllde kvällen med sitt uttal - Ett riktigt härligt slagsmål kan man runka till i efterhand.

Komik och livslust på hög nivå! Ta vara på er!

Drick djärvt ur livets glas

Berusa dig med glädje och lycka

Då dansar du gladast i livets kalas

Ty vackrast kan ett leende dig smycka

Du som styr dig med måsten och men

Den som ser ner på alla spratten

Du ångrar dig på ålderns brant, livet kommer aldrig igen

Skrattar sist gör den som rullade på hatten

Den duktige sneglar avundsjukt sen

På den som skolkade och gifte sig med natten

För när du sitter på din ålderdom, bakfull av livet.

Hoppas jag att inte en droppe finns kvar

Att inga dagar togs för givet

Och att du beställde allt från livets bar

/ Erik Sohlström

När vi lever i en tid då uppmärksamhetens art inte kan mätas bakom det enkla faktum att den räknas i "antal klick per sida", så visar hon bara exempel på att i denna värld (västvärldens media) så räknas positiv och negativ uppmärksamhet i samma valuta och med samma värde. Och som alltid så har detta värde sin symbios med pengar.

 Men man ska inte misströsta heller. Det gör ju vård samhälle mer jämställt då det även ger idioterna en plats på scen.

Med sin skarpa tydlighet och klara exempel på detta, samt att det finns en viss tillfredställelse och charm i att få hata, så får vi väll ändå tacka Blondinbella för att hon finns.

Om nu gud skapade jorden på 7 dagar så var det antagligen han som skapade bloggen också. Och åter igen tror jag han suckar uppe bland målnen för att han hade tänkt sig ett bättre syfte när han skapade "bloggen". Stackars gud...

Men visst, saker blir ju inte alltid som man tänkt sig.

Men, men.. Det bästa råd jag kan ge er är väll att följa strömmen och inte tänka efter för mycket. Njut istället av vår märkliga, ofta humoristiska, stundtals absurda, men också stundtals fascinerande värld!

Så kan jag och Gud ensamma sucka ikapp...